Idag hände det igen.

Snön började falla på riktigt för första gången under hösten. Det är på något sätt startskottet för massor av saker. Det där man tänkt att man skall göra innan vintern börjar bli bråttom nu. Alla små projekt i trädgård och hus, alla böcker man skulle läsa, alla turer man skulle gjort. Nu börjar det bli lite för sent för det.

Spelar ingen roll. Vintern är en så härlig tid och det finns så mycket saker att göra då så att oroa sig för vad som skulle gjorts är helt meningslöst. Tänk på alla härliga dagar i pisten. Alla turer på fjället, till topps eller inte, alla snorsvetttiga pass i spåret (jo, jag tycker det är härligt, man måste inte hålla med), alla solstunder på ett liggunderlag eller renskinn och inte minst på det torra, helst djupa och orörda, pudret som du spårar upp med skidor, eller kanske skoter.

Fy bubblan vad bra vi har det. Och nu börjar det. Snön faller, men inte vi med den. Tvärtom, faktiskt.